Jag gråter,
jag gråter för att jag är rädd för de sjuka kopplingar min hjärna gör när jag sover.
Jag förstår inte hur en människa kan drömma så sjuka drömmar, sådär från ingenstans.
Varför fanns detta äckliga, osanna i mitt undermedvetna? Varför ska jag behöva uppleva den ultimata mardrömmen? Vad säger våra drömmar om oss egentligen?
För det är ju det som skrämmer mig mest nu när jag är vaken:
allt det där fanns i mitt huvud - MITT huvud.
