Drömmar, jag har drömmar, JAG har drömmar. Det är konstigt att det går att acceptera sin existens i det här skitsamhället. Det är konstigt att ens kunna tänka sig att leva på de här premisserna, det är verkligen konstigt. Det är märkligt men veckan efter att ha snubblat hem i natten - vad hade kunnat hända då? - har jag läst 9 essäer, upptäckt Krunegårds
Tommy tycker om mig och ätit glass med strössel. Och de bara skriver, FA-AN vad de skriver, jag orkar inte läsa jag orkar inte läsa och de orkar inte läsa och vem fan orkar läsa tänker jag. Mer än 9 essäer alltså.
Jag har inte tid för intima relationer, jag har inte ens tid att onanera.
Försvarsmekanism säger ni;
klart du har tid.
Kanske det svarar jag;
men vad är det för fel på det?
Är det inte meningen att en ska lära av sina erfarenheter?
Livet bara fortsätter och jag vet fan inte varför och jag orkar inte riktigt tänka på vad som kommer att hända fortsättningsvis och hur livet säkert kommer att fortsätta då med.
